Förstörande provning

Simons prov bestod av ett strängförband med tre strängar, svetsade med mma (pinne).

Simons prov bestod av ett strängförband med tre strängar, svetsade med mma (pinne). Lite kvarglömt slagg i överkanten luras och ser ut som smältdiken, men det fanns det inga.

Nu är redan höstlovet här, och eleverna i tvåan som går ”Svets grund” (SAASVT0) har en efter en börjat nå fram till slutövningarna i de metoder de för tillfället håller på med. När det gäller mma (”pinne”) och mig/mag består provet av att svetsa en kälfog med en eller flera strängar, beroende på hur tjock plåten är, i läge PB. Bitarna ska vara minst 200 millimeter långa. Eleven får ingen hjälp av mig, (förrän jag märker att det verkligen behövs, men då kan man heller inte få A på uppgiften), utan ska använda de kunskaper han eller hon har förvärvat dittills för att sy ihop sitt prov. Det handlar om maskininställningar, vinklar, avstånd och framföringshastighet.

Trots upprepade, mycket kraftiga slag vek sig Simons prov bara någon knapp millimeter. Hållbart var ordet.

Trots upprepade, mycket kraftiga slag vek sig Simons prov bara någon knapp millimeter. Hållbart var ordet.

Om det blir visuellt godkänt, det vill säga att svetsen ser snygg och prydlig ut, är nästa steg förstörande provning. Då ska biten sågas itu på vissa ställen. En bit ska jag ha, och en bit ska eleven ha, resten ska kastas. Biten som eleven ska ha, ska han eller hon slipa upp en brottsanvisning på, ett några millimeter djupt snitt längs med hela svetsen. Sedan får eleven gå lös med slägga, och slå så hårt han eller hon bara förmår ända tills biten går av, viker sig, eller i bästa fall tills jag säger till. Om biten knappt rubbas trots upprepade, mycket kraftiga slag är hållfastheten helt utan anmärkning. Det var fallet med Simons bit som jag visar upp på bilderna i detta blogginlägg. Han slog tills jag gav tecken att det var okej, och då hade den bara vikt sig en knapp millimeter. Bra jobbat Simon!

Biten som jag ska ha, ska sågas med ett snitt över en omstart, alltså ett ställe där eleven har avbrutit svetsen och startat om på nytt. Det är nämligen där det brukar bli fel, något man kallar ”bindfel”. Det kan vara små hål eller sprickor, eller tydliga kanter efter plåten, för att materialet inte har smält ordentligt. Jag slipar och polerar snittytan, så att den blir alldeles slät och blank. Sedan penslar jag den med 60-procentig salpetersyra. Då skiftar materialet färg, och det som är svetsat framträder mycket tydligt och man kan se precis hur mycket material som har smält upp och djupt svetsgodset har trängt in. Ett par millimeters inträngning är bra. Tjock plåt som måste vara helt igenomsvetsat (ingen synlig kant mellan plåtarna), ska v-fogas innan svetsning. Då slipar man av kanten på plåten, så att det blir en vinkel (fas) som är stor nog att fylla upp med svets.

För Simon gick provet bra, han använde sina kunskaper självständigt och fick till ett strålande resultat. Nästa metod som han ska prova är mig/mag. Men för alla elever går det inte riktigt lika lätt, och en del får till sin besvikelse göra omprov.
– Shit vad sträng hon är… hör jag dem muttra ibland.
– Kolla vad noga hon är, hon använder till och med mikroskop…

Jag har ett litet fickmikroskop (eg. lupp) som jag använder ibland om jag är tveksam. För det mesta behövs det inte. Men det är inte för att vara elak som jag är sträng och noggrann. Inte heller får eleverna så värst dåliga resultat, det mesta de gör när de kommit så här långt in i kursen duger gott och väl. Men att eleven är noggrann när han eller hon svetsar, och att resultatet håller ordentligt är A och O. Därför är den förstörande provningen viktig, för att eleven ska förstå vad som krävs för att det ska bli bra på riktigt. Att lära sig känna skillnaden mellan en kallsvets och en hållbar svets redan under själva svetsprocessen. Vem som helst kan få till en svets som ser snygg ut på ytan, men att något ser snyggt ut innebär inte automatiskt att det håller till att åka på. Jag är fast övertygad om att ALLA elever vill att det de svetsar ska hålla ihop i tusen år. Minst!

Syraetsningen gör att plåten skiftar färg och man kan se kanterna vid svetsens inträngning i godset mycket tydligt.

Syraetsningen gör att plåten skiftar färg och man kan se kanterna vid svetsens inträngning i godset mycket tydligt (pilarna). Tjock plåt behöver fasas för att man ska få den helt igenomsvetsad. Den här plåten är inte fasad, därför syns en tydlig kant bakom svetsen. Det går helt enkelt inte att smälta igenom helt. Några millimeters inträngning i godset är helt okej och håller bra.

Annonser

När jag säger MMA, tänker du på…

Ett välsvetsat strängförband med MMA. Inte illa för en nybörjare.

Ett välsvetsat strängförband med MMA. Inte illa för en nybörjare. Bra jobbat Simone!

Tiderna förändras, och fort går det. När jag började utbilda för tolv år sedan, var det ingen som reagerade särskilt när man sa ”MMA”. Det var liksom bara ännu ett begrepp inom svetsning som man skulle ha koll på. MMA, MMB, 111, Manual Metal Arc, Manuell metallbåge… alltihop står för det som man till vardags kallar ”pinnsvetsning”. Men nu för tiden har jag inte haft en enda lektion hittills där det inte har gått ett sus och ett fniss genom elevgruppen när jag sagt ”mma”. Nu för tiden tänker man nämligen på kampsport. Jag säger då det. Jag börjar bli gammal.

Simone läser andra året på industriprogrammet och har valt svetsning som individuellt val. Bra val. I kursen Svets Grund (SAASVT0) ska hon få prova på olika svetsmetoder i olika dimensioner och fogtyper i enkla lägen. MMA-svetsning ingår, liksom MIG/MAG, TIG och gassvetsning/lödning. Hon började med mma, och är nu klar och redo för att byta till en ny metod. Hennes slutuppgift, 10 millimeter tjocka plattjärn i kälfog, läge PB med strängförband, har blivit okulärt godkända (hur det ser ut utanpå svetsen) I morgon ska vi brytprova och etsa svetsen med syra för att se om det hon har svetsat håller, och om hon har lyckats bränna in ordentligt i plåten. Spännande! Håll tummarna för henne!

/Vanja

Simone

Övning som ger resultat

ArbetsbokHalva höstterminen har redan gått och det börjar ge resultat i svetskurserna. På Tingsholmsgymnasiet har vi ingen svetsinriktning, utan eleverna kan bara välja svetsning som individuellt val (än så länge, hum hum). De får gå Svets Grund (SAASVT0) i tvåan, och Kälsvets1 (SAAKÄL01) i trean. Då är de hos mig totalt tre timmar i veckan, uppdelat på två dagar, och då ska de få sig både teori och en hel massa välbehövlig praktik till livs.

Maksim är en av de elever som inte går industritekniska programmet alls, utan läser elprogrammet, och har svets som individuellt val nu i trean, med metoden tigsvetsning. Det var ett bra val för hans del, tycker jag. I kursen ska han lära sig att svetsa kälfogar i olika plåttjocklekar i vanligt konstruktionsstål och i rostfritt. I dag blev han klar och godkänd med en övning i plåt som är 2 millimeter tjock, i något som kallas ”läge PB”, och får gå vidare till nästa övning i kursen. Resultatet syns på bilden nedan.

PB i kälfog är ett riktigt kinkigt läge när det gäller tig, jämfört med andra svetsmetoder. Ju tunnare plåt desto värre, för det ska bränna in bra, utan att smälta sönder. Det ska se schysst ut både på framsidan och baksidan av plåten, vilket inte är speciellt lätt i början innan man har lärt sig att hantera smältan och tillsättningen. När man som nybörjare väl har klarat det, brukar de andra övningarna gå som en dans.

/Vanja

Det är så här det ska se ut, en tigsvetsning som man skulle kunna sätta en kedja i och ha som ett smycke. Inbränningen var också helt utan anmärkningar. Väl synligt utan skavanker. Bra jobbat Maksim!

Det är så här det ska se ut, en tigsvetsning som man skulle kunna sätta en kedja i och ha som ett smycke. Inbränningen var också helt utan anmärkningar. Väl synligt utan skavanker. Bra jobbat Maksim!

 

Lyckan med nya svetsmaskiner

Nya svetsmaskiner 2014Vi fick hem två stycken efterlängtade nya magsvetsar igår. En av våra gamla maskiner ska gå i pension, och så ska jag skapa två nya svetsplatser eftersom det börjar bli ont om svetsplatser med ett stort intresse för utbildningen. Maskinerna är adaptiva kempact 253A, och har digital display. Jag är lite kluven när det gäller digitala maskiner i utbildningar, för jag tycker att enkla analoga maskiner gör sig bäst i en utbildning då en svetsare lär sig att ställa in rätt förhållande mellan volt och ampere (rätt bågtyp) genom att lyssna på ljudet. Samtidigt är det rätt bra om eleverna har ett par maskiner där de tydligt kan se i siffror precis hur inställningarna ändras, därför fick det bli digitala maskiner denna gång, så får de prova lite utav varje.

Jag brukar säga att lära sig att svetsa på riktigt är som att lära sig att spela ett instrument. Man lär sig genom att lyssna på ljudet, att känna på vibrationerna i handtaget, och se på ljusbågens rörelser, och svetsens färdiga utseende, och kan då bedöma om svetsen blir bra. En bra svets håller. Ingen vill åka på en bro, eller cykla på en cykel som riskerar att brista i svetsarna, eller hur? För att lära sig att höra, känna och se måste man öva, öva och… ja, öva lite till helt enkelt. Dessutom är det viktigt att skaffa sig teoretisk och fördjupande kunskap om vad det handlar om, inte bara genom text, utan även genom samtal och diskussioner, och inte minst genom att göra bryt- och etsprovningar på det man har svetsat. Svetsaryrket är brett och nyanserat. I Sverige idag jobbar 19000 personer med svetsning i alla möjliga (och omöjliga) former och verksamheter. Men fullärd, det blir man aldrig.

/Vanja

Display