Storstädning i tomteverkstan

Samuel putsar och fejar på CNC-fräsen

Samuel putsar och fejar på CNC-fräsen

”Sätt igång nu skynda, ila
Vi har inte tid att vila…”
(Mössens arbetssång, Askungen)

Nu är vi inne i sista veckan före jullovet, och eleverna i alla tre årskullarna hjäps åt med att städa hela verkstaden. Ettorna får städa Storebromaskinerna, tvåorna tar hand om en av CNC-fräsarna, plåtmaskinen och materialrummet, och treorna och produktionsteknikerna tar hand om resten av CNC-maskinerna och sliprum.Städdag 2 I dag är tvårna ensamma här, för treorna är iväg på mässbesök, och ettorna har andra lektioner. Mina svetselever får naturligtvis ta hand om svetsen i eftermiddag, men där har vi så bra ordning hela året så det blir inte så mycket att städa vid jul. (Host, harkel, högfärdshosta)

Det putsas och fejas hej vilt här, och eleverna tar så väl hand om maskinerna att man skulle kunna tro att de ska säljas. Det riktigt blänker om dem. Verktygen sorteras och uppdateras. Skrot sorteras och det som vi inte ska svetsa upp kastas Jag som är nyanställd är helt mållös över engagemanget och ihärdigheten. Vilka elever vi har!

Städvecka 3

Fjôlemonken

– Jag kan inte få bitarna i rätt längd, för jag kan inte flytta på den där fjôlemonken, sa eleven, som hade fått i uppdrag att kapa upp några bitar plattjärn i vår bandsåg i fredags.
– Vilken fjôlemonk?
Eleven pekade.
– Men det där är ju ingen fjôlemonk, sa jag. Det ser du väl? Fjôlemonkar ser ju heeelt annorlunda ut. Det där är ju bara ett vanligt anhåll.

/Vanja

Ett anhåll ställer man in så att man kan få det man ska klippa eller såga på exakt rätt längd varje gång. Så behöver man bara skjuta fram det man ska kapa till kanten på anhållet, och slipper mäta varje bit.

Ett anhåll ställer man in så att man kan få det man ska klippa eller såga på exakt rätt längd varje gång. Så behöver man bara skjuta fram det man ska kapa till kanten på anhållet, och slipper mäta varje bit.

Lyckan med nya svetsmaskiner

Nya svetsmaskiner 2014Vi fick hem två stycken efterlängtade nya magsvetsar igår. En av våra gamla maskiner ska gå i pension, och så ska jag skapa två nya svetsplatser eftersom det börjar bli ont om svetsplatser med ett stort intresse för utbildningen. Maskinerna är adaptiva kempact 253A, och har digital display. Jag är lite kluven när det gäller digitala maskiner i utbildningar, för jag tycker att enkla analoga maskiner gör sig bäst i en utbildning då en svetsare lär sig att ställa in rätt förhållande mellan volt och ampere (rätt bågtyp) genom att lyssna på ljudet. Samtidigt är det rätt bra om eleverna har ett par maskiner där de tydligt kan se i siffror precis hur inställningarna ändras, därför fick det bli digitala maskiner denna gång, så får de prova lite utav varje.

Jag brukar säga att lära sig att svetsa på riktigt är som att lära sig att spela ett instrument. Man lär sig genom att lyssna på ljudet, att känna på vibrationerna i handtaget, och se på ljusbågens rörelser, och svetsens färdiga utseende, och kan då bedöma om svetsen blir bra. En bra svets håller. Ingen vill åka på en bro, eller cykla på en cykel som riskerar att brista i svetsarna, eller hur? För att lära sig att höra, känna och se måste man öva, öva och… ja, öva lite till helt enkelt. Dessutom är det viktigt att skaffa sig teoretisk och fördjupande kunskap om vad det handlar om, inte bara genom text, utan även genom samtal och diskussioner, och inte minst genom att göra bryt- och etsprovningar på det man har svetsat. Svetsaryrket är brett och nyanserat. I Sverige idag jobbar 19000 personer med svetsning i alla möjliga (och omöjliga) former och verksamheter. Men fullärd, det blir man aldrig.

/Vanja

Display