Förstörande provning

Simons prov bestod av ett strängförband med tre strängar, svetsade med mma (pinne).

Simons prov bestod av ett strängförband med tre strängar, svetsade med mma (pinne). Lite kvarglömt slagg i överkanten luras och ser ut som smältdiken, men det fanns det inga.

Nu är redan höstlovet här, och eleverna i tvåan som går ”Svets grund” (SAASVT0) har en efter en börjat nå fram till slutövningarna i de metoder de för tillfället håller på med. När det gäller mma (”pinne”) och mig/mag består provet av att svetsa en kälfog med en eller flera strängar, beroende på hur tjock plåten är, i läge PB. Bitarna ska vara minst 200 millimeter långa. Eleven får ingen hjälp av mig, (förrän jag märker att det verkligen behövs, men då kan man heller inte få A på uppgiften), utan ska använda de kunskaper han eller hon har förvärvat dittills för att sy ihop sitt prov. Det handlar om maskininställningar, vinklar, avstånd och framföringshastighet.

Trots upprepade, mycket kraftiga slag vek sig Simons prov bara någon knapp millimeter. Hållbart var ordet.

Trots upprepade, mycket kraftiga slag vek sig Simons prov bara någon knapp millimeter. Hållbart var ordet.

Om det blir visuellt godkänt, det vill säga att svetsen ser snygg och prydlig ut, är nästa steg förstörande provning. Då ska biten sågas itu på vissa ställen. En bit ska jag ha, och en bit ska eleven ha, resten ska kastas. Biten som eleven ska ha, ska han eller hon slipa upp en brottsanvisning på, ett några millimeter djupt snitt längs med hela svetsen. Sedan får eleven gå lös med slägga, och slå så hårt han eller hon bara förmår ända tills biten går av, viker sig, eller i bästa fall tills jag säger till. Om biten knappt rubbas trots upprepade, mycket kraftiga slag är hållfastheten helt utan anmärkning. Det var fallet med Simons bit som jag visar upp på bilderna i detta blogginlägg. Han slog tills jag gav tecken att det var okej, och då hade den bara vikt sig en knapp millimeter. Bra jobbat Simon!

Biten som jag ska ha, ska sågas med ett snitt över en omstart, alltså ett ställe där eleven har avbrutit svetsen och startat om på nytt. Det är nämligen där det brukar bli fel, något man kallar ”bindfel”. Det kan vara små hål eller sprickor, eller tydliga kanter efter plåten, för att materialet inte har smält ordentligt. Jag slipar och polerar snittytan, så att den blir alldeles slät och blank. Sedan penslar jag den med 60-procentig salpetersyra. Då skiftar materialet färg, och det som är svetsat framträder mycket tydligt och man kan se precis hur mycket material som har smält upp och djupt svetsgodset har trängt in. Ett par millimeters inträngning är bra. Tjock plåt som måste vara helt igenomsvetsat (ingen synlig kant mellan plåtarna), ska v-fogas innan svetsning. Då slipar man av kanten på plåten, så att det blir en vinkel (fas) som är stor nog att fylla upp med svets.

För Simon gick provet bra, han använde sina kunskaper självständigt och fick till ett strålande resultat. Nästa metod som han ska prova är mig/mag. Men för alla elever går det inte riktigt lika lätt, och en del får till sin besvikelse göra omprov.
– Shit vad sträng hon är… hör jag dem muttra ibland.
– Kolla vad noga hon är, hon använder till och med mikroskop…

Jag har ett litet fickmikroskop (eg. lupp) som jag använder ibland om jag är tveksam. För det mesta behövs det inte. Men det är inte för att vara elak som jag är sträng och noggrann. Inte heller får eleverna så värst dåliga resultat, det mesta de gör när de kommit så här långt in i kursen duger gott och väl. Men att eleven är noggrann när han eller hon svetsar, och att resultatet håller ordentligt är A och O. Därför är den förstörande provningen viktig, för att eleven ska förstå vad som krävs för att det ska bli bra på riktigt. Att lära sig känna skillnaden mellan en kallsvets och en hållbar svets redan under själva svetsprocessen. Vem som helst kan få till en svets som ser snygg ut på ytan, men att något ser snyggt ut innebär inte automatiskt att det håller till att åka på. Jag är fast övertygad om att ALLA elever vill att det de svetsar ska hålla ihop i tusen år. Minst!

Syraetsningen gör att plåten skiftar färg och man kan se kanterna vid svetsens inträngning i godset mycket tydligt.

Syraetsningen gör att plåten skiftar färg och man kan se kanterna vid svetsens inträngning i godset mycket tydligt (pilarna). Tjock plåt behöver fasas för att man ska få den helt igenomsvetsad. Den här plåten är inte fasad, därför syns en tydlig kant bakom svetsen. Det går helt enkelt inte att smälta igenom helt. Några millimeters inträngning i godset är helt okej och håller bra.

Annonser