Fjorton nya livräddare

I kursen Människan i Industrin som våra tvåor läser, ingår att få lära sig utföra hjärt- och lungräddning. Det kursmomentet var det dags för igår för årets tvåor, och två treor som inte kunde vara med förra året. Fordonsläraren Johan Mod höll lektionen, där eleverna fick kunskap om hur man som privatperson på bästa sätt utför livsuppehållande åtgärder tills räddningspersonal är på plats.

Eleverna fick först titta på en dokumentär som handlade just om hur privatpersoner och räddningspersonal lyckades rädda livet på en person som hade drabbats av hjärtstillestånd. Sedan fick eleverna öva sig på att göra hjärtkompressioner och andningshjälp med mun-mot-mun-metoden på våra övningsdockor som fordonsprogrammet och industriprogrammet har köpt in tillsammans. Många tyckte att det var fysiskt jobbigt, och Johan berättade att när det gäller livet på riktigt får man jobba så att svetten rinner. Eleverna fick även information om hur en hjärtstartare fungerar, hur man hjälper någon som är skadad men som kan andas, och hur man hjälper någon som har satt i halsen och håller på att kvävas.

Johan jobbar själv som deltidsbrandman, och har mycket kunskap och erfarenhet att delge. I år var det andra året i rad som han hjälper mig med detta kursmoment. Hans lektioner är livliga, sakliga, och mycket, mycket uppskattade av eleverna som i år gav honom en uppriktig, varm applåd när det var slut.

LABC2015

Projektavslut firas bäst med kafferep

Projektgruppen Rent Deluxe lägger upp en strategi.

Projektgruppen Rent Deluxe lägger upp en strategi.

I orienteringskursen Människan i industrin, MÄIMÄN01 som man läser i tvåan på industritekniska programmet, ingår bland mycket annat att få kunskap om metoder för hur man organiserar och arbetar med projekt. Det har vi gjort nu under några veckor. IN13 har jobbat i grupper, med varsitt projekt som jag som beställare har gett dem. De har fått i uppdrag att ta fram metoder för att förbättra arbetsmiljön vid två olika områden i verkstaden. Vid plåthanteringen, och i sliprummet.

Eleverna har demokratiskt utsett varsin projektledare i gruppen, gjort studiebesök vid sina respektive områden och tittat på vad problemet är. De satt upp ett mål, brainstormat, ritat tankekartor och fiskbensdiagram, gjort en projektbeskrivning, arbetat med varsitt ansvarsområde, bokat möten med sina rådgivare (Markus och Lars) kommunicerat via projektverktyget Projify, och sedan sammanställt alltihop i en projektrapport som skulle redovisas idag, fredagen den 12:e december. Sista MÄIMÄN-lektionen för den här terminen.

Skirt porslin från Harleys Second Hand.

Kafferep av rang kräva skirt porslin.

– När man startar ett projekt är det egentligen en bra idé samla gruppen och ha en kick-off, så att man kommer närmare varandra och kan samarbeta lättare, sa jag vid genomgången den första lektionen.
– Kan vi inte ha det då? Frågade eleverna. (De är alltid på hugget.)
– Vi har ju liksom inget att kick-offa med idag, svarade jag. Sådant måste man ju planera lite. Eleverna såg besvikna ut.
– Men vi kan ha en kick-out istället, försökte jag uppmuntrande. Fira när projektet är klart och ni ska redovisa?

Vi kom överens att vi skulle fika. En riktig fika. Med hembakt, och kaffe med mjölk och socker och så där.
”Nu ska de allt få för riktig fika” tänkte jag.

På våningsfatet låg strassburgare, struvor och brysselkex.

På våningsfatet ligger strassburgare, struvor och brysselkex.

Så medan eleverna var på lunch idag, låste jag in mig i klassrummet och rullade ned gardinerna så att ingen kunde se vad jag höll på med, och skred till verket i all hemlighet. Vita dukar på bordet, servetter, tända ljuslyktor, små skira kaffekoppar med rosor och guldkant på. Mjölkkanna och sockerskål. Våningsfat för småkakorna. Hembakta lussekatter, kanelbullar, kärleksmums, pepparkaka, struvor, brysselkex och strassburgare. Hemkokt svartvinbärs- och flädersaft. Starkt, nybryggt kaffe. Det var liksom bara de fina hattarna med spets- och sidenband som fattades.

– Välkomna in på kafferep!

Sedan satt vi där och myste och mumsade, projektgrupperna, rådgivarna och jag. Vi småpratade om kafferepets historia och etikettregler, om viktiga kafferepsbegrepp som påtår och tretår. Vi pratade om hur projektarbetet hade gått i stora drag, och projektledaren Simone redovisade sin grupps arbete. Projektledaren Salam var sjuk, så han får redovisa för mig när han kommer tillbaka. Jag berättade lite om vad vi ska göra i kursen nästa termin, och så fortlöpte diskussionen om fack, a-kassa och skäl till att få sparken en stund. Plötsligt upptäckte Lars att kafferepet hade tagit en intressant spontan vändning. Vi satt där och skvallrade!

Nå, inget kafferep utan skvaller. Så det så.

Projektteamet 2014

Alla vill inte alltid vara med på bild, och det respekteras självklart. Men här är en del av superklassen och därmed några representanter ur varje projektgrupp. Från vänster: Trifun, Mikael, Marcus, Imre, Simone, William, och så de viktiga rådgivarna Lars och Markus, så klart!

Förstörande provning

Simons prov bestod av ett strängförband med tre strängar, svetsade med mma (pinne).

Simons prov bestod av ett strängförband med tre strängar, svetsade med mma (pinne). Lite kvarglömt slagg i överkanten luras och ser ut som smältdiken, men det fanns det inga.

Nu är redan höstlovet här, och eleverna i tvåan som går ”Svets grund” (SAASVT0) har en efter en börjat nå fram till slutövningarna i de metoder de för tillfället håller på med. När det gäller mma (”pinne”) och mig/mag består provet av att svetsa en kälfog med en eller flera strängar, beroende på hur tjock plåten är, i läge PB. Bitarna ska vara minst 200 millimeter långa. Eleven får ingen hjälp av mig, (förrän jag märker att det verkligen behövs, men då kan man heller inte få A på uppgiften), utan ska använda de kunskaper han eller hon har förvärvat dittills för att sy ihop sitt prov. Det handlar om maskininställningar, vinklar, avstånd och framföringshastighet.

Trots upprepade, mycket kraftiga slag vek sig Simons prov bara någon knapp millimeter. Hållbart var ordet.

Trots upprepade, mycket kraftiga slag vek sig Simons prov bara någon knapp millimeter. Hållbart var ordet.

Om det blir visuellt godkänt, det vill säga att svetsen ser snygg och prydlig ut, är nästa steg förstörande provning. Då ska biten sågas itu på vissa ställen. En bit ska jag ha, och en bit ska eleven ha, resten ska kastas. Biten som eleven ska ha, ska han eller hon slipa upp en brottsanvisning på, ett några millimeter djupt snitt längs med hela svetsen. Sedan får eleven gå lös med slägga, och slå så hårt han eller hon bara förmår ända tills biten går av, viker sig, eller i bästa fall tills jag säger till. Om biten knappt rubbas trots upprepade, mycket kraftiga slag är hållfastheten helt utan anmärkning. Det var fallet med Simons bit som jag visar upp på bilderna i detta blogginlägg. Han slog tills jag gav tecken att det var okej, och då hade den bara vikt sig en knapp millimeter. Bra jobbat Simon!

Biten som jag ska ha, ska sågas med ett snitt över en omstart, alltså ett ställe där eleven har avbrutit svetsen och startat om på nytt. Det är nämligen där det brukar bli fel, något man kallar ”bindfel”. Det kan vara små hål eller sprickor, eller tydliga kanter efter plåten, för att materialet inte har smält ordentligt. Jag slipar och polerar snittytan, så att den blir alldeles slät och blank. Sedan penslar jag den med 60-procentig salpetersyra. Då skiftar materialet färg, och det som är svetsat framträder mycket tydligt och man kan se precis hur mycket material som har smält upp och djupt svetsgodset har trängt in. Ett par millimeters inträngning är bra. Tjock plåt som måste vara helt igenomsvetsat (ingen synlig kant mellan plåtarna), ska v-fogas innan svetsning. Då slipar man av kanten på plåten, så att det blir en vinkel (fas) som är stor nog att fylla upp med svets.

För Simon gick provet bra, han använde sina kunskaper självständigt och fick till ett strålande resultat. Nästa metod som han ska prova är mig/mag. Men för alla elever går det inte riktigt lika lätt, och en del får till sin besvikelse göra omprov.
– Shit vad sträng hon är… hör jag dem muttra ibland.
– Kolla vad noga hon är, hon använder till och med mikroskop…

Jag har ett litet fickmikroskop (eg. lupp) som jag använder ibland om jag är tveksam. För det mesta behövs det inte. Men det är inte för att vara elak som jag är sträng och noggrann. Inte heller får eleverna så värst dåliga resultat, det mesta de gör när de kommit så här långt in i kursen duger gott och väl. Men att eleven är noggrann när han eller hon svetsar, och att resultatet håller ordentligt är A och O. Därför är den förstörande provningen viktig, för att eleven ska förstå vad som krävs för att det ska bli bra på riktigt. Att lära sig känna skillnaden mellan en kallsvets och en hållbar svets redan under själva svetsprocessen. Vem som helst kan få till en svets som ser snygg ut på ytan, men att något ser snyggt ut innebär inte automatiskt att det håller till att åka på. Jag är fast övertygad om att ALLA elever vill att det de svetsar ska hålla ihop i tusen år. Minst!

Syraetsningen gör att plåten skiftar färg och man kan se kanterna vid svetsens inträngning i godset mycket tydligt.

Syraetsningen gör att plåten skiftar färg och man kan se kanterna vid svetsens inträngning i godset mycket tydligt (pilarna). Tjock plåt behöver fasas för att man ska få den helt igenomsvetsad. Den här plåten är inte fasad, därför syns en tydlig kant bakom svetsen. Det går helt enkelt inte att smälta igenom helt. Några millimeters inträngning i godset är helt okej och håller bra.

Mutskandalen 2014

Vi håller precis på med industrihistoria i kursen Människan i industrin (MÄIMÄN01), där industritvåorna ska få kunskap om industrins utveckling och vilken betydelse det har haft för Ulricehamn, Sverige och världen. Eleverna håller på med egna arkeologiska utgrävningsprojekt när det gäller de företag som de gör sin APL (arbetsplatsförlagd utbildning) på. De ska ta reda på respektive företags historia och redovisa det för resten av klassen, antingen med  något presentationsverktyg eller som film.

Som lärare går jag igenom några av Sveriges största och äldsta företag som har spelat roll för landet historiskt, och i vissa fall världen. I två lektioner har vi nu gått igenom en av de största händelserna i historien när det gäller svensk industri: AB Bofors uppkomst och fall, den i veckorna högaktuelle Alfred Nobels inblandning, och givetvis vad som hände i Boforsaffären 1984 (smuggelaffären) och 1987 (mutskandalen). Det är en industrihistoria som sträcker sig ända tillbaka till 1500-talet,och fram till modern tid. Jag passade på att genomföra en alldeles egen mutskandal i sammanhanget…

– Nästa vecka få vi besök av en som är född och uppvuxen i Karlskoga, och som har jobbat på AB Bofors. Han kommer att delta i lektionen och diskutera och svara på frågor. Om ni lovar att ni INTE kommer att sitta tysta som möss, utan pratar och ställer frågor, så bjuder jag på fika på fredag…

Dock tänkte jag att det är bäst att åtminstone vara nyttig, och enda sättet att sammanföra ”nyttig” med ”fika”, kan ju inte bli något annat än morotskaka från Gunnars?

/Vanja

2014-10-17 11