Om Vanja Gauffin

Det är jag som är svetsläraren på Tingsholmsgymnasiets Industritekniska Program. Jag har också hand om kursen "Människan i Industrin", som alla industritvåor läser. Hos mig hamnar man om man väljer kurserna "Svets grund" eller "Kälsvets 1" som individuellt val i tvåan och trean. Går man teknikprogrammet får man också komma till mig i ettan och prova på svetsning och få kunskap om vilken roll svetsningen spelar i sin omgivning. Många av mina blogginlägg är snarare krönikor och/eller kåserier, men jag skriver en del kortare inlägg också. Av naturliga skäl handlar de flesta om svetskurserna, men det är ju inte så konstigt.

Fjorton nya livräddare

I kursen Människan i Industrin som våra tvåor läser, ingår att få lära sig utföra hjärt- och lungräddning. Det kursmomentet var det dags för igår för årets tvåor, och två treor som inte kunde vara med förra året. Fordonsläraren Johan Mod höll lektionen, där eleverna fick kunskap om hur man som privatperson på bästa sätt utför livsuppehållande åtgärder tills räddningspersonal är på plats.

Eleverna fick först titta på en dokumentär som handlade just om hur privatpersoner och räddningspersonal lyckades rädda livet på en person som hade drabbats av hjärtstillestånd. Sedan fick eleverna öva sig på att göra hjärtkompressioner och andningshjälp med mun-mot-mun-metoden på våra övningsdockor som fordonsprogrammet och industriprogrammet har köpt in tillsammans. Många tyckte att det var fysiskt jobbigt, och Johan berättade att när det gäller livet på riktigt får man jobba så att svetten rinner. Eleverna fick även information om hur en hjärtstartare fungerar, hur man hjälper någon som är skadad men som kan andas, och hur man hjälper någon som har satt i halsen och håller på att kvävas.

Johan jobbar själv som deltidsbrandman, och har mycket kunskap och erfarenhet att delge. I år var det andra året i rad som han hjälper mig med detta kursmoment. Hans lektioner är livliga, sakliga, och mycket, mycket uppskattade av eleverna som i år gav honom en uppriktig, varm applåd när det var slut.

LABC2015

Nej, nu får det vara slut med skrivkrampen!

Under hela förra terminen postades det ett (!) enda inlägg. Det var Marcus som berättade om vårt julbordmys, om vår nya 3D-skrivare och om att vårterminen just sparkats igång. Sedan hände inget mer. Gissa vem som har haft dåligt samvete? Det är ju liksom inte som att undertecknad tycker att det är tråkigt eller jobbigt att skriva, jag driver ju två bloggar privat? Nej, problemet var först och främst att jag inte kom ihåg lösenordet. Problem nummer två var att jag var för lat för att åtgärda det. Men nu är jag här igen, och det finns inga nya ursäkter, så nu kör vi!

Höstterminen har sparkats igång med buller och bång och det händer spännande saker här. Eleverna har flyttat upp en årskull, och nya ettor har kommit in. På de frivilliga svetskurserna för tvåor och treor är det nu fullt (överfullt i vissa grupper, det kommer att bli en planeringsändring till nästa läsår), och så har vi lagt in svets grund som obligatorisk kurs för alla ettor.

Lars ska åka till Voi tillsammans med två av våra elever i trean om några få veckor. Eleverna reser i förväg tillsammans med några andra lärare, och Lars ska åka ner dit ett par veckor efter, och se till att eleverna kommer hem igen tryggt och säkert. När eleverna reser till Voi skriver de en blogg om vad de ser och upplever. På adressen http://tingsholmspraktikivoi.blogg.se/ kan du läsa om föregående års resor, och hålla koll på vad våra ungdomar kommer att uppleva där i år.

En annan grej är att två av våra elever, Imre och Samuel, har kvalat in för att delta i Ungdoms-SM i CNC-svarvning nu i höst, men det där är ett område som Lars och Markus kan berätta både mer och bättre om, så det lämnar jag med varm hand över till dem!

På återseende!

(Snart!)

Storstädning i tomteverkstan

Samuel putsar och fejar på CNC-fräsen

Samuel putsar och fejar på CNC-fräsen

”Sätt igång nu skynda, ila
Vi har inte tid att vila…”
(Mössens arbetssång, Askungen)

Nu är vi inne i sista veckan före jullovet, och eleverna i alla tre årskullarna hjäps åt med att städa hela verkstaden. Ettorna får städa Storebromaskinerna, tvåorna tar hand om en av CNC-fräsarna, plåtmaskinen och materialrummet, och treorna och produktionsteknikerna tar hand om resten av CNC-maskinerna och sliprum.Städdag 2 I dag är tvårna ensamma här, för treorna är iväg på mässbesök, och ettorna har andra lektioner. Mina svetselever får naturligtvis ta hand om svetsen i eftermiddag, men där har vi så bra ordning hela året så det blir inte så mycket att städa vid jul. (Host, harkel, högfärdshosta)

Det putsas och fejas hej vilt här, och eleverna tar så väl hand om maskinerna att man skulle kunna tro att de ska säljas. Det riktigt blänker om dem. Verktygen sorteras och uppdateras. Skrot sorteras och det som vi inte ska svetsa upp kastas Jag som är nyanställd är helt mållös över engagemanget och ihärdigheten. Vilka elever vi har!

Städvecka 3

Projektavslut firas bäst med kafferep

Projektgruppen Rent Deluxe lägger upp en strategi.

Projektgruppen Rent Deluxe lägger upp en strategi.

I orienteringskursen Människan i industrin, MÄIMÄN01 som man läser i tvåan på industritekniska programmet, ingår bland mycket annat att få kunskap om metoder för hur man organiserar och arbetar med projekt. Det har vi gjort nu under några veckor. IN13 har jobbat i grupper, med varsitt projekt som jag som beställare har gett dem. De har fått i uppdrag att ta fram metoder för att förbättra arbetsmiljön vid två olika områden i verkstaden. Vid plåthanteringen, och i sliprummet.

Eleverna har demokratiskt utsett varsin projektledare i gruppen, gjort studiebesök vid sina respektive områden och tittat på vad problemet är. De satt upp ett mål, brainstormat, ritat tankekartor och fiskbensdiagram, gjort en projektbeskrivning, arbetat med varsitt ansvarsområde, bokat möten med sina rådgivare (Markus och Lars) kommunicerat via projektverktyget Projify, och sedan sammanställt alltihop i en projektrapport som skulle redovisas idag, fredagen den 12:e december. Sista MÄIMÄN-lektionen för den här terminen.

Skirt porslin från Harleys Second Hand.

Kafferep av rang kräva skirt porslin.

– När man startar ett projekt är det egentligen en bra idé samla gruppen och ha en kick-off, så att man kommer närmare varandra och kan samarbeta lättare, sa jag vid genomgången den första lektionen.
– Kan vi inte ha det då? Frågade eleverna. (De är alltid på hugget.)
– Vi har ju liksom inget att kick-offa med idag, svarade jag. Sådant måste man ju planera lite. Eleverna såg besvikna ut.
– Men vi kan ha en kick-out istället, försökte jag uppmuntrande. Fira när projektet är klart och ni ska redovisa?

Vi kom överens att vi skulle fika. En riktig fika. Med hembakt, och kaffe med mjölk och socker och så där.
”Nu ska de allt få för riktig fika” tänkte jag.

På våningsfatet låg strassburgare, struvor och brysselkex.

På våningsfatet ligger strassburgare, struvor och brysselkex.

Så medan eleverna var på lunch idag, låste jag in mig i klassrummet och rullade ned gardinerna så att ingen kunde se vad jag höll på med, och skred till verket i all hemlighet. Vita dukar på bordet, servetter, tända ljuslyktor, små skira kaffekoppar med rosor och guldkant på. Mjölkkanna och sockerskål. Våningsfat för småkakorna. Hembakta lussekatter, kanelbullar, kärleksmums, pepparkaka, struvor, brysselkex och strassburgare. Hemkokt svartvinbärs- och flädersaft. Starkt, nybryggt kaffe. Det var liksom bara de fina hattarna med spets- och sidenband som fattades.

– Välkomna in på kafferep!

Sedan satt vi där och myste och mumsade, projektgrupperna, rådgivarna och jag. Vi småpratade om kafferepets historia och etikettregler, om viktiga kafferepsbegrepp som påtår och tretår. Vi pratade om hur projektarbetet hade gått i stora drag, och projektledaren Simone redovisade sin grupps arbete. Projektledaren Salam var sjuk, så han får redovisa för mig när han kommer tillbaka. Jag berättade lite om vad vi ska göra i kursen nästa termin, och så fortlöpte diskussionen om fack, a-kassa och skäl till att få sparken en stund. Plötsligt upptäckte Lars att kafferepet hade tagit en intressant spontan vändning. Vi satt där och skvallrade!

Nå, inget kafferep utan skvaller. Så det så.

Projektteamet 2014

Alla vill inte alltid vara med på bild, och det respekteras självklart. Men här är en del av superklassen och därmed några representanter ur varje projektgrupp. Från vänster: Trifun, Mikael, Marcus, Imre, Simone, William, och så de viktiga rådgivarna Lars och Markus, så klart!

Elsvetsning kallas det förvisso

VO 8I vår lilla artikelserie får du träffa elever som går olika program på Tingsholmsgymnasiet, och som har svetsning som individuellt val. I tvåan och trean kan man välja mellan en rad olika hundrapoängskurser som sitt eget individuella val, en kurs per läsår. Svetskurserna Svets Grund och Kälsvets 1 ingår som alternativ i kurskatalogen på Tingsholmsgymnasiet, och elever från andra program än industritekniska får då också chans att lära sig grunderna i att svetsa. Vi kommer under en period att berätta om en del av våra elever som har valt svets som individuell kurs, men som går helt andra programinriktningar. Den här gången får du träffa Maksim och Viktor som går tredje året på elprogrammet, och som har valt att svetsa några timmar i veckan. 

Maxim jobbar med sin teori, men gillar de praktiska momenten bäst.

Maksim jobbar med sin teori, men gillar de praktiska momenten bäst.

I kursen Kälsvets 1, SAAKÄL01s, måste eleverna välja en enda svetsmetod som de sedan tränar på hela kursen igenom. När eleverna vid första lektionstillfället blev tillfrågade vilken svetsmetod de tänkte välja, svarade Maksim direkt: ”Tig!”. När jag nu frågar honom varför han var så säker, säger han att han provade alla svetsmetoderna i grundkursen i tvåan, och tyckte att tig var roligast. Hans pappa jobbar också som tigsvetsare, och det hade kanske även en del med saken att göra.

Viktor valde istället att svetsa mma, ”pinne”, vilket är lite ovanligt eftersom de flesta ofta satsar på mag eller tig. Att han gjorde det valet berodde mest på att han svetsat mycket mag i grundkursen i tvåan, men knappt ingen mma, och ville lära sig mer om den metoden.

Maksim gillar att greja med praktiska saker

EE Maxim 2Maksim bestämde sig tidigt för vilket program han ville gå i gymnasiet. När han gick i nionde klass fick han besöka Tingsholmsgymnasiet och titta på de olika programmen, och då var det elprogrammet som lockade mest. Han trivs på programmet, och gillar det mesta de får göra. Bästa lektionerna är när de är med Sven-Olof och tränar på installationer, som larm och andra kommunikationsnät.
– Jag vill jobba som elinstallatör när jag är klar, säger han.

EE Maxim 1Svets valde han mest för att det inte fanns något annat i kurskatalogen för individuellt val som lockade. Att läsa mera svenska och matte för att få högskolebehörighet var inte heller aktuellt, för Maksim har i dagsläget inga som helst planer på att plugga vidare efter gymnasiet. Men svets är kul, tycker han, och när jag frågar vad det är som är kul, svarar han att man får göra saker, tillverka och skapa, uppnå resultat som går att bedöma genom att titta på det. Kursen har gått bra hittills, men just nu håller han på med stigande svetsning, och det är svårt och lite jobbigt. Nog för att det är en del teori i kursen, men det är mer praktik än teori, och det är bra, avslutar han.

Viktor gillar hantverksyrken

EE Viktor 1Även Viktor gillar att jobba praktiskt, och det var därför han valde elprogrammet. Bästa lektionerna är med Jonas, när de håller på med elinstallationer. Viktor vill också jobba som elinstallatör precis som Maksim, men skulle gärna kunna tänka sig att jobba som svetsare också. Svets som individuellt val i trean var en självklarhet.
– Jag gick grundkursen i tvåan och ville bredda mina kunskaper, säger han. Det är roligt här, vi tränar och övar hela tiden, och lektionstiden bara rinner iväg.

Metoden mma valde han för att lära sig mer om det, då han bara hade provat det förut. I grundkursen svetsade han mest mag. Just för tillfället är det ingenting som känns speciellt svårt med de övningar han gör, och han tränar vidare och hoppas att de kunskaper han får på något sätt kan leda vidare till antingen vidareutbildning inom svets, eller ännu hellre en chans att få in en fot på ett svetsföretag och lära sig mer där.

Arbetsmarknaden för en svetsare

EE Viktor 3Enligt en artikel av Matthias Lundin på Svetskommissionen jobbar i år (2014) ca 25 000 personer som svetsare i Sverige. Till det kommer ett par hundratusen personer som har jobb där det ingår svetsmoment. Sverige står sig starkt på marknaden när det gäller svetsning, och efterfrågan på kunniga yrkessvetsare är lika stor idag som för tjugo år sedan. Det är viktigt att nyutbildade släpps in på arbetsmarknaden och får en chans att lära sig av ett företags specifika behov och krav. Ingen skola eller utbildningsföretag kan anpassa utbildningen så att det passar varje enskild arbetsgivares behov. Medellönen för en svetsare i Västra Götaland ligger enligt sajten lönestatistik.se för närvarande på 23 789 kronor, och lönen varierar starkt beroende på vilken bransch man jobbar inom.

Kan då en grundkurs och en enkel påbyggnadskurs leda till anställning, kan man undra? Ja, det räcker för att kunna få in en fot inom exempelvis tillverkningsindustrin, men någon välbetald proffssvetsare blir man inte i första taget. Utbildningen slutar inte med sista skoldagen, utan fortsätter snarare resten av livet, och man får räkna med att slita några hundår innan man blir erkänd svetsare. Men den mesta svetsningen som förekommer på de flesta arbetsplatser är ändå kälfogar i olika former, och just därför kan man komma en bit med kursen Kälsvets 1.

Oavsett vad det blir, får förhoppningsvis både Maksim och Viktor jobba med det de helst vill sedan, när de har gjort sin sista skoldag en vacker dag i juni nästa år.

EE Viktor 2/Vanja